sunnuntai 4. joulukuuta 2011

Snusmumrikens vårvisa

Jag vandrar genom skogen en mycket tidig vår,
den vår som jag har väntat på och saknat.
Med himlen full av vingar och jorden full av spår,
av alla kryp som äntligen har vaknat.

Jag går som jag behagar i min gamla gröna hatt.
Jag spelar alla dagar, jag spelar varje natt
och äga vill jag inte, för man måste vara fri,
när man söker nya sånger, en egen melodi.

Jag ville ge en visa åt vårens klara bäck
och tyst musik för månens bleka skära,
små sånger på mitt munspel för varje fågelsträck
och en visa till ensamhetens ära.

Men timmarna försvinna och skymningen blir lång,
och jag kan inte finna en enda liten sång,
som händlar om förväntan och om vårmelankoli,
och om en som går allena och är fullständigtfri.

San. Tove Jansson
Säv. Erna Tauro

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti