sunnuntai 4. joulukuuta 2011

Mumintrollets arga sommarsång

Ni mörkedjur som gömmer er och kallas skrymt och skrott
ni som har tagit solen och gjort allting kallt och grått,
jag är förfarligt ensam, jag är trot i mina ben
och längtar mig fördärvad efter dalens gröna trän,
jag minns min blå veranda och vågorna på sjön
och jag vill inte leva i den hemska vita snön!

(När min sol kommer fram och tittar på er ska ni få se hur fåniga ni är!)

Då bor jag i en solros
ocg ligger på magen i varm sand
Och fönstret star öppet hela dagen
mot trädgård och humlor
och knallblå himmel
med min egen,
apelsingula sol!

San. Tove Jansson
Säv. Erna Tauro
Säv. Benny Törnroos nimellä Sommarsång

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti